Nisse är kvar med mamma i borås. Eftersom stallet här i stockholm är så stort så ville jag inte ta med honom.
Jag vet inte om ni kommer ihåg hur han betedde sig när vi stod på borås ridhus?? Då va han antingen helt galen eller apatisk och mådde verkligen inte bra. Jag vågar helt enkelt inte changsa och ta med honom med risk för att vi får börja om från ruta 1 igen. Så han är nu mammas pärla och förgyleer hennes dagar och håller hennes tankar upptagna (vilket är bra)
Idag ska jag diska upp de sista i lägenheten, dammsuga, skuragolv och sen tvättstugan. När allt de är klart tänkta jag åka ut en sväng till stallet andas lite häst och snacka lite skit. Börjar kännas riktigt tomt nu får ju inte ens hälsa på Witonia då hon står isolerad pga infektionsrisken.
Sen hela dagen väntar jag (som vanligt) samtal från universitetssjukhuset ang när Witonia ska få komma hem osv.
Nä nu ska jag sätta fart med städningen 🙂
Saknar USA som fan med känns som en evighet sen vi va där 🙁
Nu när allt har hänt med Witonia så funderar jag fram och tillbaka hur jag ska göra med allt. Min magkänsla säger tyvärr att Witonia inte kommer att bli bra, hon kommer säkert överleva men aldrig kunna vara den hopphäst jag vill att hon ska vara.
Så just nu är jag sjukt sugen på en unghäst att utbilda och forma, men aa vi får se vad som händer med allt. Men de hade varit väldigt roligt i alla fall antingen ett föl eller unghäst har ni några tips kanske? 😉
Tisdag förra veckan va nog den värsta dagen på väldigt länge!!
Bild på såret längst ner varnar känsliga läsare!!
Jag vaknade på morgonen och hade 27 missade samtal från personer i stallet, min första tanke är nu är Witonia död. Jag ringer upp stallägaren som berättar följande:
Witonia har på morgonen sparkat mot box grannen och fastnat i gallret mellan hästarna. Dom hade ring någon som kommit och sågat loss henne, sedan har hon blivit transporterad till stav djuklinik. Jag fick prata med veterinären han berättar att hon måste sövas och sys ihop. Där efter frågar han om hon har någon titigare sjukdoms historik och jag får berätta om stafylokockerna och hemmes hovleder. Han säger då att han får ringa upp mig om en stund. När han efter 1 timme ringer upp och berättar att inga ben är brutna MEN hon mådte köras till uppsala för att på stav har dom inte möjlighet att hantera en häst med så stor infektions risk.
Sagt och gjort jag slänger mig i bilen hämtar transporten och lastar in Witonia och rullar mot Uppsala Universitetsdjursjukhus. Där hon senare på kvällen sövdes och syddes ihop.
Allt efteråt har gått bra hon mår nu helt okej, men ingen kan i daxläget svara på om hon kommer bli återstäld eller inte de kan ämdast tiden utvisa. Men senare i veckan ska hon få komma hem och både hon å jag kommer då för en tid framöver flytta till Borås för att hon ska läka på bästa sätt.
Gallret där hon fastnat de är glipan längst ner.
Ett av tre sår detta är de största…
