Tänkte dela med mig av lite bilder ska försöka lägga dem i ordning från att hon kom till mig tills hon avlivades.

Efter en månad i Uppsala kom dagen då jag äntligen skulle få hämta hem min prinsessa och jag tror ingen var lyckligare än jag!! Nöjd och glad satte jag mig i bilen åkte till stallet packade ihop alla hennes grejer krokade på transporten och åkte till Uppsala. Efter texten kommer jag lägga in bilder på hur såren sågut när hon kom hem och jag varnar känsliga läsare!

När jag åkte upp förberedde jag mig på hur hon kommer att se ut i kroppen. När jag kom fram och fick träffa henne insåg jag att mycket riktigt mina funderingar stämde.Hon var väldigt smal och skitig (inte borstad på 1 månad) så ni kan ju tänka er en riktigt skitgris. Men med 4 påsar med material till hennes bandage lastade jag in henne och rullade mot Borås.

Resan ner gick bra hon var väldigt otålig så stod inte mycket still men sådant man får ta. Witonia skulle nu stå på box i 2 månader efter 4 veckor fick jag börja promenera med henne. Hon skulle även stå på metacam i 10 dagar.

De flöt på bra hemma jag fick in rutin på att byta hennes bandage. Efter 10 dagar tog vi bort metacamen vilket resulterade med att Witonia hoppade på tre ben och hade väldigt ont.

Jag tillsammans med veterinär beslutade att sätta in mer metacam för hon ska självklart inte ha ont. Men vi var väldigt överens om att de var något annat som var fel. Vi beslutade att röntga hennes ben för att se så de inte hade bildats pålagringar i kotan eller på skenan.

En vecka senare åkte jag till vårgårda för att röntga henne, och fick vänra ca 4 dagar på svaren på bilderna, tack vare att de var 4 olika veterinärer som skulle kolla på bilderna.

Men tyvärr konstaterades det att hon hade pålagringar både på skenbenet och kotan. Changsen var extremt liten att hon skulle bli bra så de beslutades att hon skulle få somna in.

Den 6/11 2014 somnade Witonia in och galopperar nu vidare på de evigt gröna ängarna.

Såret på skenbenet.

Såret på kotan.

Nu ska ni få veta ALLT om vad som har hänt jag kommer visa er bilder som är riktigt äckliga så varnar er nu direkt. Jag kommer skriva detta i två delar en del där Witonia stod på Uppsala och en när hon kom hem.

2/9 2014 Jag vaknade på morgonen och hade många missade samtal från personer från stallet i Stockholm dit jag hade flyttat Witonia 4 dagar tidigare. Jag hade meddelanden på fb där jag skulle ringa stallägaren för Witonia var skadad. Jag ringde

upp stallägaren och får veta att Witonia har fastnat i gallret ovanför boxväggen med ena bakbenet och inte kommit loss. De hade fått såga loss henne och sen fått köra henne akut till Stav, jag fick prata med veterinären som tagit emot Witonia, jag fick veta att hon var röntgad inga skelett skador fanns MEN att såren är så djupa att hon behöver antagligen sövas och sys igen. Han frågar mig då om hon haft någon tidigare sjukdomshistorik, vilket ledde till att jag berättade om hennes stafylokocker, kotledsinflamationer och hovledsinflamationer. Han talade då om att han var tvungen att kolla upp er par saker och skulle återkomma om ett tag.

AA men eller hur jag vänta, så där satt jag i ettan (på 27 kvadratmeter) och väntade trodde jag skulle gå upp i atomer den väntan va ju en evighet. Men tillslut ringde han upp han berättade då att tack vare hennes stora risk med bakterier kan de inte söva henne på Stav utan hon måste köras akut till Uppsala (SLU). Så jag kastar mig i bilen åker ut till stallet hämtar min transport och plockar upp Witonia på Stav, sen rullar vi mot Uppsala.

På Uppsala tar de av bandaget och jag får se såren för första gången. Först nu fattar jag hur jä*** fast hon måste ha suttit. De bekräftar att hon måste sövas och sys ihop, de berättar även att de kommer ta prover från såren för att se så hon inte har någon elak bakterie i benet.

Den kvällen va så jäkla jobbig, vid 9 ringde jag till Uppsala för att kolla läget, operationen hade gått bra, hon hade varit orolig i uppvaket så hon hade fått lugnande för att ligga kvar lite längre, de skulle ringa mig dagen efter och berätta mer.

3/9 2014 När Uppsala ringde fick jag veta att de övre såret hade de tvättat ur och sytt igen, de var väldigt djupt ända in till benet, men de var en god prognos ändå. Såret på kotan var även de väldigt djupt och ur detta såret hänge en del av sträcksenan, så 20% av sträcksenan var skadad men god prognos även här, en sträcksena läker av sig själv med tiden. Fick även öra om ett sår jag själv inte hade sätt, de gick längst kronranden och såg inte jätte lovande ut för den framtida tillväxten av hoven.

Lite blandade känslor efter de samtalet men kändes ändå lite bättre.

5/9 Bandaget skulle bytas idag. Vid lunch ringer de från Uppsala och talar om att Witonia har bitit av sig hela bandaget och även stygnen samt dränet från kotan. De funderade på att söva och sy ihop det igen. Men efter någon dag konstaterade dem att de inte kommer funka de kommer bara spricka upp igen och bli fult, så de skulle få läka öppet. Men resten av såren såg förhållandevis bar ut.

10/9 Dagen då vi skulle få bakteriesvaren och de fick vi. Witonia hade inga stafylokocker kvar ( första känslan SKÖNT) MEN hon har fått en tarmbakterie. Jag hamnade i någon slags chock och började skratta, stackar veterinären visste nog inte riktigt vad han skulle göra. Men han talade om att de fans antibiotika, men att de ville vänta någon dag för att se hur den beter sig först innan de sätter in antibiotika.

12/9 Bandagebyte och såret på kotan ser mer infekterat ut, så de bestämmer sig för att sätta in antibiotika för att hindra mer spridning.

15/9-21/9 händer inte så mycket under denna veckan mer än att jag får reda på att hon snart ska få komma hem och att såren kan vara på bättringsvägen. Tills på fredagen då de konstaterat att såret inte läker bra och att bakterierna hindrar läkningen. Kan tilläggas att under hela denna tiden har de bytts bandage varannan dag och de har varje gång skurit bort död/infekterad vävnad.

24/9 Beslutas de att Witonia än en gång ska rullas in på operation för att försöka rensa ur såret ordentligt samt se hur mkt de är som är skadat.

25/9 Operationen har gått bra, men bakterierna har gått in längre än de anat de har skadat kotleden samt sträcksenan, men de ser en god prognos för henne och de tror att allt kommer läka bra och hon kommer blir fult frisk igen, de kommer ta tid dock.

30/9 lyckligaste dagen på en månad. Jag fick hämta hem min prinsessa!!!! Vi hade en bilresa på 5 timmar framför oss, jag och mamma hade bestämt att hon skulle få komma tbx till Borås då hon hade en lång tid på box framför sig, och vi trodde hon skulle bli lite lugnare av att stå någon stans där hon kände sig hemma.

Hon ska skrittas i 30 min i 2 veckor. Sedan ytterligare 2 veckor i 45 min. Och efter de 5 min trev som ska ökas 5 min i tre veckor och efter de får jag börja gallopera henne och rida ”vanligt”

v.40-42 skrittas 30 min
v. 42-44 skrittas 45 min
v.44-47 öka trav 5 min per veka
v.48 börja galopera

Så ca v.49 så i början av December kommer hon vara igång ordentligt igen! ÅHHH vad jag längtar 😀

Tänkte visa genom bilder vad som hände med Witonia för tre veckor sen på Husaby.

När vi kom började jag att springa med henne för att sedan longera henne. på hårt och mjukt underlag.

Sedan böjdes hon, och när de va klart sattes tyngder på en framhov i taget på för att se hur hältan visade sig då, men inget resultat.

Sedan började vi spruta, höger kota, vänster kota, höger hovled, vänster hovled.

Mellan varje spruta fick vi vänta 20 min ungefär.

Sedan blev röntgen för hela slanten!

Dags att behandla med kortison.

En sak va säkert…. VI VA INTE ENSAMMA 😉

Men nu ska vi snart dit igen, på tisdag så får vi se vad som händer då. Vill ni ha ett likadant inlägg då? med bilder på hur dom går igenom henne?

Många som frågar hur de har gått med Witonia! Inte så bra som jag önskat…. Hon har kotleds inflamation och hovleds inflamation i båda frambenen. Så hon ska promeneras i tre veckor och sen återbesök, och då kommer dom att böja henne igen för att se om behandlingen har fungerat eller inte. Och har den inte gjort det kommer vidare utredning och mer behandling.

Som läget är nu så vet dom inte om hon kommer bli 100% bra eller inte…Jag tor att hon kommer bli det. Dom har heller ingen aning om vad det kan komma ifrån. Så nu ska hon promeneras 20-30 min om dagen.

Så riktigt riktigt tråkigt men aa de är bara att vänta och se, mamma har tagit en massa bilder från igår som kommer upp så snart jag bara kan 🙂

Min fina fina flicka <3