Hur långt är de egentligen okej att gå? Hur mycket får man lägga sig i vad andra gör med sina hästar?

Som vi alla vet är vi hästmänniskor ett väldigt speciellt folk, som vi alla tror är världsmästare och kan allt om allt! Så är det bara och det är något man får lära sig leva med. Men något jag stör mig på är när folk hela tiden ska hålla på och lägga sig i allt man tar för sig i livet! och då menar jag ALLT!! Och då måste de tilläggas att de mesta man gör inte alls är bra! utav antingen kommer det att skada mig eller min häst! Men då va lite min fundering hur långt behöver man dra saker för att räcka till? blir man någonsin tillräcklig?

Säg att jag skulle kvala Falsterbo men Nisse till exempel. Vad tror nu folk skulle säga då? De skulle vara 50/50, många skulle säkert gratta mig och tala om vilken otrolig häst jag har och verkligen mena de! Men lika många skulle gratta och sen vända sig om och tala om för sin bästa vän vilket arsle jag är och hur dåligt jag egntligen rider. Och verkligen trycka ner allt de jag har jobbat för så hårt! För så fungerar ridsporten även om du har hur mycket pengar som helst och kan köpa den där jätte fina hästen (vilket ger dig en liten knuff på vägen) men DU måste fortfarande kunna rida den hur högt den än kan hoppa. Men av någon anledning är det sååååå extremt svårt att glädjas av andras framgångar. Varför? avundsjuka? AA kanske! De går bra för någon annan då måste vi dra ner den människan så långt ner i skiten som de bara går.

Detta finns inte så extremt i andra idrotter men VARFÖR ridsport? Så tänk på de gott folk glädjas åt andra framgångar och vad dom faktiskt lyckas med! Ridning är ingen sport som man kan glida fram på tack vare pengar! De ligger mycket jobb och arbete bakom vilket vi alla egentligen vet!!

KÄRLEK OCH RESPEKT!!!