Nisse är kvar med mamma i borås. Eftersom stallet här i stockholm är så stort så ville jag inte ta med honom.

Jag vet inte om ni kommer ihåg hur han betedde sig när vi stod på borås ridhus?? Då va han antingen helt galen eller apatisk och mådde verkligen inte bra. Jag vågar helt enkelt inte changsa och ta med honom med risk för att vi får börja om från ruta 1 igen. Så han är nu mammas pärla och förgyleer hennes dagar och håller hennes tankar upptagna (vilket är bra)