Nu ska ni få veta ALLT om vad som har hänt jag kommer visa er bilder som är riktigt äckliga så varnar er nu direkt. Jag kommer skriva detta i två delar en del där Witonia stod på Uppsala och en när hon kom hem.
2/9 2014 Jag vaknade på morgonen och hade många missade samtal från personer från stallet i Stockholm dit jag hade flyttat Witonia 4 dagar tidigare. Jag hade meddelanden på fb där jag skulle ringa stallägaren för Witonia var skadad. Jag ringde
upp stallägaren och får veta att Witonia har fastnat i gallret ovanför boxväggen med ena bakbenet och inte kommit loss. De hade fått såga loss henne och sen fått köra henne akut till Stav, jag fick prata med veterinären som tagit emot Witonia, jag fick veta att hon var röntgad inga skelett skador fanns MEN att såren är så djupa att hon behöver antagligen sövas och sys igen. Han frågar mig då om hon haft någon tidigare sjukdomshistorik, vilket ledde till att jag berättade om hennes stafylokocker, kotledsinflamationer och hovledsinflamationer. Han talade då om att han var tvungen att kolla upp er par saker och skulle återkomma om ett tag.
AA men eller hur jag vänta, så där satt jag i ettan (på 27 kvadratmeter) och väntade trodde jag skulle gå upp i atomer den väntan va ju en evighet. Men tillslut ringde han upp han berättade då att tack vare hennes stora risk med bakterier kan de inte söva henne på Stav utan hon måste köras akut till Uppsala (SLU). Så jag kastar mig i bilen åker ut till stallet hämtar min transport och plockar upp Witonia på Stav, sen rullar vi mot Uppsala.
På Uppsala tar de av bandaget och jag får se såren för första gången. Först nu fattar jag hur jä*** fast hon måste ha suttit. De bekräftar att hon måste sövas och sys ihop, de berättar även att de kommer ta prover från såren för att se så hon inte har någon elak bakterie i benet.
Den kvällen va så jäkla jobbig, vid 9 ringde jag till Uppsala för att kolla läget, operationen hade gått bra, hon hade varit orolig i uppvaket så hon hade fått lugnande för att ligga kvar lite längre, de skulle ringa mig dagen efter och berätta mer.
3/9 2014 När Uppsala ringde fick jag veta att de övre såret hade de tvättat ur och sytt igen, de var väldigt djupt ända in till benet, men de var en god prognos ändå. Såret på kotan var även de väldigt djupt och ur detta såret hänge en del av sträcksenan, så 20% av sträcksenan var skadad men god prognos även här, en sträcksena läker av sig själv med tiden. Fick även öra om ett sår jag själv inte hade sätt, de gick längst kronranden och såg inte jätte lovande ut för den framtida tillväxten av hoven.
Lite blandade känslor efter de samtalet men kändes ändå lite bättre.
5/9 Bandaget skulle bytas idag. Vid lunch ringer de från Uppsala och talar om att Witonia har bitit av sig hela bandaget och även stygnen samt dränet från kotan. De funderade på att söva och sy ihop det igen. Men efter någon dag konstaterade dem att de inte kommer funka de kommer bara spricka upp igen och bli fult, så de skulle få läka öppet. Men resten av såren såg förhållandevis bar ut.
10/9 Dagen då vi skulle få bakteriesvaren och de fick vi. Witonia hade inga stafylokocker kvar ( första känslan SKÖNT) MEN hon har fått en tarmbakterie. Jag hamnade i någon slags chock och började skratta, stackar veterinären visste nog inte riktigt vad han skulle göra. Men han talade om att de fans antibiotika, men att de ville vänta någon dag för att se hur den beter sig först innan de sätter in antibiotika.
12/9 Bandagebyte och såret på kotan ser mer infekterat ut, så de bestämmer sig för att sätta in antibiotika för att hindra mer spridning.
15/9-21/9 händer inte så mycket under denna veckan mer än att jag får reda på att hon snart ska få komma hem och att såren kan vara på bättringsvägen. Tills på fredagen då de konstaterat att såret inte läker bra och att bakterierna hindrar läkningen. Kan tilläggas att under hela denna tiden har de bytts bandage varannan dag och de har varje gång skurit bort död/infekterad vävnad.
24/9 Beslutas de att Witonia än en gång ska rullas in på operation för att försöka rensa ur såret ordentligt samt se hur mkt de är som är skadat.
25/9 Operationen har gått bra, men bakterierna har gått in längre än de anat de har skadat kotleden samt sträcksenan, men de ser en god prognos för henne och de tror att allt kommer läka bra och hon kommer blir fult frisk igen, de kommer ta tid dock.
30/9 lyckligaste dagen på en månad. Jag fick hämta hem min prinsessa!!!! Vi hade en bilresa på 5 timmar framför oss, jag och mamma hade bestämt att hon skulle få komma tbx till Borås då hon hade en lång tid på box framför sig, och vi trodde hon skulle bli lite lugnare av att stå någon stans där hon kände sig hemma.
